“Nu kommer alla känslorna på en och samma gång!”
Hur kommer det gå när Eddie blir kär och sedan så småningom dumpar och knäckt… jag bävar!!!
Eddie hade så sett fram emot denna helgen. Två kalas, en kompis och en kusin. På sin kusins kalas, när vi sitter där alla samlade runt bordet så hör jag honom säga: "Pappa, jag ville inte att du skulle ta sönder min låda." Jag hängde inte med på vad han menade, men snart insåg jag att han hade kommit och tänka på den kartongen vilken vi hade gjort en riddarborg av två dagar tidigare, den kartongen som han hade använt som stöd för sina pedaler till sin datorratt. Då såg jag hur Eddies läpp började att skaka och mungiporna tyngdes nedåt. "Bryt inte ihop nu Eddie." sa jag. Men det var precis det han gjorde. Han blev helt otrösterlig på grund av en kartong.
Och samma sak hände vid dagis idag. När vi skulle gå in så stod han och hängde på grinden, varpå jag öppnade den och Eddie skrek: "Dumma pappa, jag skulle öppna!" Sen var han helt förstörd. Han satte sig på golvet inne på dagis och bara grät, och han som annars brukar springa in och leka. Blev nu sittandes under sin jacka helt knäckt, över en grind.
Detta med känslor och Eddie är något oerhört komplicerat. Men det brukar inte hålla i sig så länge, som tur är. På kalaset så lekta han som inget hade hänt efter en stund och på dagis brukar det släppa så fort jag har gått. (hoppas jag).
Men hur kommer det att gå för Eddie när han blir kär, hur ska den killen hantera alla sina känslor då…? den dagen den… 
Men mitt tänk här är att hellre att det är för mycket känslor än för lite. Att han inte är introvärt och svår att nå. Nej, han är som en öppen bok, man ser hur han mår. Detta är givetvis så osvenskt och ovuxet som det kan bli, att visa känslor. I vårt kalla nordenland är detta något som vi lärt oss att hålla inne med, sen mår hela det svenska folket bara sämre och sämre också… nej ut med känslorna, även om det blir jobbigt för stunden, för i längden mår man ju så mycket bättre!
"Now that we know what we have—Jesus, this great High Priest with ready access to God—let’s not let it slip through our fingers. We don’t have a priest who is out of touch with our reality. He’s been through weakness and testing, experienced it all—all but the sin. So let’s walk right up to him and get what he is so ready to give. Take the mercy, accept the help." (Hebr 4:14-16)
September 24th, 2007 at 3:46 pm
Helt rätt gjort av Eddie!! Hälsa honom det! Känslor ska uttryckas, utageras, upplevas…
Det är viktigt att vi känslomänniskor uppmuntrar varandra!
Bless!