“Kolla vad jag byggt, fint va!”
Vi har en gigantisk sandlåda, för när jag byggde den visste jag att vi hade två pojkar. Och nu har vi tre. Och tanken med dess storlek är att de inte ska bråka och förstöra för varandra, utan hålla sig i var sitt hörn - vilken drömvärld jag levde i - Eddie och Ville leker på varandra. Och när jag sätter mig för att bygga något så är båda två mitt där jag är.
Klassikern är när jag har byggt mitt eget bygge (jag älskar att bygga). Så dröjer det max en halvsekund så är någon av pojkarna där, mest Eddie, och stampar på det, kör över eller gräver sönder. Jag känner då hur frustrationen spränger inom mig, men oftast lyckas jag tygla mig och säga: "Vad bra att du tog sönder det jag hade byggt för du kan ju bygga något ännu bättre, vad ska vi bygga?". Det som då skapas blir ju inte alls lika exakt och slätt som mitt bygge (vuxet) men barnens blir ändå på nått sätt vackrare - det som barnen bygger är mer kreativt och skapande och innehåller mer självförtroende och frihet. För när Eddie är klara ställer sig han sig upp och sätter ena armen i sidan och utbrister: "Kolla vad jag byggt, fint va!".
Jag vill inte att mina barn ska tappa den inställningen till livet, som vi vuxna ofta verkar helt kommit vilse. Kreativiteten och skapandet ligger i oss medfött, det är inget vi behöver lära barn. Men självförtroendet och friheten är något som måste läggas till. Men samtidigt så spelar det ju ingen roll hur mycket självförtroende som finns om inte friheten att finns där, och tvärt om. Och skaparglädjen i livet tas snabbt bort om självförtroendet raseras och livet mister sin frihet. Då har vi blivit inlåsta fastkedjade och inlåsta i en bur med en blick som tomt stirrar ner - då är vi vilse.
Och Eddie visar ofta för mig hur fel jag har när jag säger: "Eddie så kan man inte göra!" varpå Eddie ständigt förbluffa genom att hitta helt andra lösningar som jag inte ser.
"Your job is to pull up and tear down,
take apart and demolish,
And then start over,
building and planting." (Jeremia 1:10)
"If you stick with this, living out what I tell you, you are my disciples for sure. Then you will experience for yourselves the truth, and the truth will free you." - Jesus
September 19th, 2007 at 9:50 am
Ibland känns det som om vägen till likformighet är ett enda stort badkar där proppen tagits ur. I början, uppe vid ytan, finns all frihet att göra precis vad man vill men ju mer tiden går sugs man ner i ett smalt, smalt hål som formar oss till lika människor som gör lika saker, på liknande sätt.
Tänk om fler hade kunnat hänga kvar.
September 19th, 2007 at 4:33 pm
Vilka passande bibelord du hittat!
Vi måste verkligen uppmuntra våra barn att vara kreativa på sitt eget lilla vis. Och uppmuntra dom att hålla kvar vid det även i vuxen ålder. (allt för att komma ifrån det “idépappan så träffande beskriver)
September 19th, 2007 at 5:03 pm
Tack för ni hänger på resonemanget. Kanonbeskrivning med badkaret!
Visst ska vi bli fler som hänger kvar… !?!
/Jakob
June 6th, 2010 at 6:37 pm
Thank you very sunny blog
June 13th, 2010 at 12:13 pm
Thanks for writing the blog post. I really enjoyed the read.